Roxendal Heaven

Skolan är överallt. I mitt huvud, i min ångest och i min oro. Och så på Dalbyvägen i Lund förstås.

Idag hade vi håltimme efter lunch, så jag, Nadia och Erik cyklade iväg till det där vegetariska stället vid Allhelgonakyrkan och fick gratis efterrätt. Att Nadias storebror jobbar där worked for everyones benefit :) Efter det var det mer skolarbete, just nu koncentrerar nog de flesta sig på religionskunskapen. Inte jag. Jag koncentrerar mig inte så ofta på saker som är tråkiga.

Idag hade jag också först varit överhettad i en och en halv timme och desperat svalkat mig med ett vanligt A4-papper, sedan frusit som fan i två timmar för att sedan vara varm resten av skoldagen. Jag blev lite arg på temperaturen och bestämde mig för att gå ut och springa. Det började spöregna ...

And every second I waste is more than I can take

Linkin Park skriker i mina öron. Det luktar sommar och regnet faller tungt och snabbt på mitt huvud. Kallsvetten rinner över hela min överkropp, samt längs käkbenen på ansiktet. Blandas med regn. Smakar salt. Jag ser upp i himlen, fångar regndropparna med mitt ansikte. I det ögonblicket älskar jag regnet, älskar att det snart är sommar.

HUR MAN HAR MED ALLA SINNEN PÅ 8 MENINGAR. Det var nog rätt mycket förresten ...

SOOOMMAAR!!

Glöm inte bort min andra blogg - lightcloud.devote.se/. Idag lade jag upp ett till utkast från mitt lite större skrivprojekt jag har nämnt förut (se inlägg "One of those Tuesdays" den 6 mars för påminnelse) som ni gärna får läsa. Utspelar sig dock innan händelsen i det förra utkastet.

Utkast: Skyddsängel

     ”Tobias, sluta!” grät jag. ”Jag skulle aldrig göra det, jag lovar. Litar du inte på mig?”

      ”Inte när du går omkring och ligger med andra – killar.”

     I det sista ordet slängde Tobias ut sin cigarett genom fönstret med överdrivet mycket kraft. Han vankade fram och tillbaka på golvet med händerna i håret, ögonen desperata. Min hals protesterade när jag försökte att prata och efter ett tag gav jag upp. Jag lade mig på sidan i sängen, sköt upp knäna till hakan och grät. Utmattningen jag hade haft inom mig de senaste veckorna försvann i tårarna. Jag ville inte prata, inte tänka. Bara sova.

Läs vidare på lightcloud.devote.se/

Kram!